Min blogg - Susanna i Ghana

Det svåraste beslutet hittills

Jag går ständigt och funderar. Vrider och vänder, ut och in, fram och tillbaka. Utan att egentligen komma någon vart i tankeprocessen. Kommer jag någonsin att kunna ta ett beslut? Är det ens möjligt för mig att avgöra?

 

Så många tankar, så många känslor. Det handlar som så många gånger förr om vår älskade Prince Jr, världens härligaste lilla kille som föddes med deformerade fötter.

 

Efter mycket slit har vi nu vid upprepade besök varit i kontakt med en lektor i barnortopedi, vilken är en av Ghanas främsta och mest erfarna. Efter många undersökningar och röntgenbilder senare så har vi nu fått ett slutgiltigt utlåtande.

 

Barnortopeden sägs kunna operera Prince, först och främst den högra foten som är både upp och ner och fram och bak. En process som skulle bestå av 4 steg. Det första steget skulle innebära en operation då man kapar några centimeter av skelettet vid vristen för att sedan vrida foten rätt så att Prince kan gå på rätt sida av foten.  I dagsläget går han på ovansidan då foten är upp och ner. En vecka efter operationen beräknas han kunna åka hem och då väntar 6 veckor med gips i sängläge. 

 

I steg 2 så tar man bort gipset och låter muskulation och blodcirkulation komma igång. Om såret har läkt som det ska, börjar man med nästa steg inom tre veckor.

 

Steg 3 är det steg som skulle bli allra mest påfrestande och också det som får mig att både tvivla, tveka och oroa mig. I steg 3 ska man förlänga benet. Anledningen till detta är att Prince ben på grund av missbildningen har slutat växa. Förlänger man inte benet så kommer Prince som fullvuxen vara så snedställd att han inte kommer att kunna gå. Förmodligen kommer han även ha fått stora problem med höft och knän under åren fram tills dess, då det blir fel belastat när han går. Under detta steg så kommer vi att vara på sjukhuset ungefär en vecka, för att lära oss hur förlängningen går till. Därefter är det tänkt att vi ska åka hem, för att själva fortsätta utföra detta i hemmet. Med hjälp av skruvar och ställning kring benet ska benet förlängas med 1 mm per gång och totalt förlängas med 5-6 cm. En process som kommer att pågå i 4-5 månader.

 

I det fjärde och sista steget är det rehabilitation som gäller. Under 2 månaders tid behöver vi åka in till sjukhuset 2 gånger i veckan, för att träna på rörelse och att stärka hans muskler. Däremellan är det träning i hemmet som gäller med hjälp av hemuppgifter.

 

Jag känner mig oerhört frustrerad och handfallen inför detta beslut. Operationer innebär alltid vissa risker inte minst här där omständigheterna inte direkt hjälper läkningen på traven, även om ortopeden verkar väldigt optimistisk. Att förlänga ett ben är vad jag har förstått något av det mest smärtsamma man kan utsättas för. Förutom en smärtsam process så är det en oerhört lång och utdragen sådan. Samtidigt finns det ingen garanti för att operationen och ingreppen lyckas. Tänk om det blir värre. Hur vet man om det är värt det? Man väger fördelar mot nackdelar, men hur avgör man vad som väger tyngst? Om vi istället inte gör någonting, så ser det ut som att Prince inte kommer att kunna gå i framtiden. Hur ont han kommer ha fram tills dess, är det ingen som kan svara på. Sedan är det annan problematik som tillkommer då Prince är ett barnhemsbarn vilket vi måste ta hänsyn till. Prince har blivit övergiven. Han lämnades hos oss av sin mamma för flera år sedan och sedan dess har vi aldrig hört ifrån henne. Prince har alltså en mamma i livet, så vitt vi vet. Han är alltså inte föräldralös, inte biologiskt sätt. Det är så många aspekter som spelar in, så många att det aldrig kommer gå att förklara.

 

Då många av er hör av sig till mig och frågar om kostnaderna för hela denna process, så vill jag förklara men samtidigt poängtera att kostnaderna inte har någon som helst inverkan på tankegångarna kring mitt beslutsfattande. Jag vet att det är många där ute som stöttar oss och inte minst Prince Jr. Det är många som vill hjälpa till och om vi bestämmer oss för att ta detta vidare som ovan beskrivit är jag säker på att vi tillsammans kan få ihop de pengar som behövs. Pengarna är alltså inte på något sätt avgörande för vårt beslut. Det är helt och hållet det bästa för Prince som jag utgår från. Men vad som är bäst i detta läge, är allt annat än lätt att ta beslut om.

 

Det är oerhört svårt att räkna ut kostnader för någonting sådant här, då det alltid ändras och tillkommer kostnader vart eftersom. Men operation och ingrepp med omnejd beräknas kosta ca 70,000 svenska kronor. Barnortopeden vill hjälpa oss så gott han kan, vilket har resulterat i att han har beslutat att i så fall operera på Ghanas största kommunala sjukhus för att hålla nere kostnaderna så mycket som det går. Förutom den eventuella kommande processen så har det varit en lång väg hit där vi nu står idag. Konsultation, röntgen och allt där till är oerhört kostsamt, även om Prince har en hälsoförsäkring. Vid det senaste besöket på specialistkliniken inne i huvudstaden betalade vi ca 5000 kronor för registrering, konsultation, vanlig röntgen samt magnetröntgen.

 

Många frågar också vad vi säger till Prince och hur han upplever hela denna process. Jag har alltid trott på att man ska vara ärlig mot barn så långt det är möjligt. Därmed inte sagt att man måste berätta alla detaljer. Man kan utelämna delar av sanningen, men man ska aldrig ljuga och det har jag handlat efter även i denna situation. Jag har sagt till Prince att vi gör detta för att jag vill ta reda om det finns någonting vi kan göra som hjälper honom att gå bättre och slipper ha ont. Prince litar mig och han är tacksam. Det märker alla som känner honom och förstår sig på denna fantastiskt egendomliga lilla pojke. Han vet att det inte är säkert att vi kan göra någonting, men han vet också att jag gör allt som står i min makt för att ta reda på det. Han vet inte vad det skulle innebära att ge honom den här hjälpen, men han vet att allt jag gör är för hans skull. Första gången vi var inne på röntgen grät han. Tysta tårar rann ner för hans kinder medan han krampaktigt höll mig i handen. Stora främmande apparater vilket självklart var väldigt mycket för honom att ta in även om jag hade försäkrat honom om att det inte skulle göra ont. Senaste gången vi var inne på röntgen log han. Hans ögon lyste av förväntan när han frågade om vi kunde få ta ännu fler bilder med ”the big camera”. Prince är bara 7 år gammal.

 

Det som ligger närmast i tiden nu är att vänta in röntgenbilderna från Ghana som jag hoppas ska nå mig via mail i veckan som kommer, så att jag kan rådfråga kunniga personer inom området här i Sverige. Det här är ett stort beslut och någonting som jag inte klarar av att ta på egen hand. Samtidigt blir jag mer och mer stressad samt förvirrad ju fler jag pratar med.

 

Vi fortsätter att kämpa och hoppas att det kommer att bli så bra som det kan tillslut, oavsett vad framtiden bär med sig. Det är alltså i nuläget väldigt ovisst men jag känner att jag trots det vill ge er en liten lägesrapport, så ni vet var vi står. Jag uppskattar era stöttande ord och råd, men detta dilemma är oerhört psykiskt påfrestande för mig personligen och jag hoppas ni respekterar det vid kommentarer och bemötande i denna fråga.

 

Tack <3

 

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...

Pit | Svar 09.11.2016 00.02

Fantastikt. http://mammatogminbarndom.blogg.se/

annika wennersten | Svar 08.04.2014 00.34

kämpa på Susanna ... förstår att det är ett oerhört svårt beslut Tänkte på er och önskar er det allra bästa i detta o allt annat!
stor kram från Annika W

Jennie | Svar 18.03.2014 21.16

Du är fantastisk. Jag är säker på att du kommer fatta helt rätt beslut för honom. Din kärlek till barnen är magisk att ta del av, och jag stöttar dig 100%.

Lillis | Svar 18.03.2014 20.39

Ush vilken jobbig men viktig sits du står i. Jag är säker på att vilket beslut du än tar tillslut så är det det rätta. Lycka till, till er alla! Kram

Yvonne | Svar 18.03.2014 20.11

Mina tankar och böner är med dig och Prince, förstår även om vi aldrig helt kan förstå den ångest och kamp du nu går igenom. En jättekram från Göteborg!

Lena | Svar 18.03.2014 19.45

Tror du inte det klarnar lite när du fått kontakt med ortopeder här hemma? Där borde du kunna få stöttning oavsett hur det blir ju. Önskar dig/er styrka o mod!

Tarja | Svar 18.03.2014 19.40

Jag har nu följt dig ett tag och är så otroligt imponerad av ditt arbete. Jag känner att du kommer att ta rätt beslut. Tänker på er .<3 Lycka till...

Elisabet Appelgren | Svar 18.03.2014 19.38

Kan bara instämma. Du är fantastisk och kommer att fatta rätt beslut och jag hoppas verkligen att du kommer känna så också. All min beundran och många kramar

marit | Svar 18.03.2014 19.35

Du är stark Susanna, och kommer till slut att fatta rätt beslut.

Anna-Karin | Svar 18.03.2014 19.32

Många varma kramar! Du är oerhört modig och godhjärtad. Vilket beslutet än blir har du allas stöd och tilltro. Stort lycka till!

Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

19.10 | 20:14

Hej Tobias! Kul att du tar kontakt. Här gärna av dig till mig via mail susanna@togetherasone.se så jag får din nya email och kan hålla kontakten :) /Susanna

...
17.10 | 23:59

Hej Susanna! Hur mår du och hur har ni det? Mvh
Tobias Holm fd VD Hero AB

...
17.10 | 10:55

Hej Susanna! Jag är inte vd eller ägare av hero längre och kan bara hoppas nya ägarna inte glömt er.,Startar nytt bolag å en del går till er om jag lyckas.❤️👍

...
07.07 | 16:32

Tack för att vi fick komma o träffa er på barnhemmet i lördags! Vilket jobb ni gör!! Hoppas att det lilla vi hade med oss kan bli till lite glädje för er.

...
Du gillar den här sidan