Min blogg - Susanna i Ghana

En mindre rolig dag

Att plötsligt bli allvarligt sjuk här i vår by, ger alltid en väldigt skräckinjagande känsla då både hjälpen och fordon som kan ta oss härifrån är långt borta. Om det är oroande i vanliga fall, ska vi inte tala om vad det är på söndagar. Dagen då alla går i kyrkan och är mer eller mindre onåbara.

 

Lagom till att vi hade startat dagens stora tvätt på förmiddagen så hördes ett vrål från bushen. Utspringandes kommer Stephen och vi alla trodde omgående att han hade ramlat ner från en palm, huggit sig själv med machetesen eller något liknande. Inte helt ovanligt då det gäller vår lilla äventyrare. Men så fel vi hade. Stephen var så stressad att han knappt fick fram några ord. Vi förstod dock att någonting hade hänt Alfred, att han kastar sig omkring på marken och vrålar hejdlöst. Vi rusar dit och möts av en bild som väldigt snabbt fick oss att förstå att någonting var riktigt illa. Alfreds ansikte har svullnat upp enormt, han vrider sig i förtvivlan samtidigt som han vrålar med tårarna sprutades.

 

Sen var det det här med söndagar. Efter många förtvivlande telefonsamtal utan resultat hittar vi tillslut en pojke som är på besök i byn – med motorcykel! Han förstod tack och lov snabbt allvaret och iväg bar det. Stackars Alfred fick klämmas fast mellan mig och pojken för att inte ramla av, helt lealös i kroppen. Att skumpa fram på knappt märkbara vägar, samtidigt som man ska försöka hålla i både sig själv och en 14-åring på en motorcykel, det är inte helt lätt. Fram till kliniken kom vi till slut iaf, men möttes av en stängd dörr. Såklart, det är ju söndag. När maktlösheten och paniken tränger sig på är det svårt att behålla lugnet, men det var bara att åka vidare för att försöka hitta en söndagsöppen klinik.

 

Tillslut hade vi äntligen turen på vår sida och vi togs snabbt emot på sjukhuset. En allergisk reaktion vilket resulterade i chocktillstånd, blev domen. Alfred fick medicin via injektioner och las på dropp. Sakta men säkert kom gnistan tillbaka i hans ögon och han fick lättare att andas. Ansiktssvullnaden la sig även den och det var en mycket trött kille jag slutligen kom tillbaka hem med. Ibland har man tur i oturen och jag är så oerhört tacksam att det även denna gång gick väl.   

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...

Annelie | Svar 05.05.2014 02.07

oh my god. Hejja dig Susanna. Du gör ett fantastiskt jobb. Skönt att det gick bra.

Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

19.10 | 20:14

Hej Tobias! Kul att du tar kontakt. Här gärna av dig till mig via mail susanna@togetherasone.se så jag får din nya email och kan hålla kontakten :) /Susanna

...
17.10 | 23:59

Hej Susanna! Hur mår du och hur har ni det? Mvh
Tobias Holm fd VD Hero AB

...
17.10 | 10:55

Hej Susanna! Jag är inte vd eller ägare av hero längre och kan bara hoppas nya ägarna inte glömt er.,Startar nytt bolag å en del går till er om jag lyckas.❤️👍

...
07.07 | 16:32

Tack för att vi fick komma o träffa er på barnhemmet i lördags! Vilket jobb ni gör!! Hoppas att det lilla vi hade med oss kan bli till lite glädje för er.

...
Du gillar den här sidan