Min blogg - Susanna i Ghana

En mardröm i ett vaket tillstånd

Ibland måste man bita ihop. Skriva, för att berätta och förmedla. Även fast det gör ont, även fast tårarna rinner, så måste det göras. För att folk ska förstå att någonting måste göras, för att en förändring måste ske i denna snedställda värld. Man måste öppna sina ögon och börja agera. För honom, han det lilla knytet, och för alla andra i hans situation.


Det var fredag. Hon gick genom byarna, precis som hon alltid brukade göra, på väg till marknaden. Folk ropade, folk vinkade. Hon log och vinkade tillbaka. Precis som hon alltid brukade göra, till alla välbekanta ansikten. Det fanns en kvinna, hon visste inte hennes namn. Kvinnan med de snälla ögonen och det varma leendet, som alltid brukade vinka till henne från sitt lilla försäljningsstånd utmed vägen. Ibland kom kvinnan ut och gav henne en kall påse vatten, som hon sällan brukade få betala för. Hon hade lagt märke till att kvinnan hade varit höggravid den senaste tiden, men alltid lika glad och pigg ändå. Den här dagen var kvinnan inte där och det lilla försäljningsståndet var stängt. På väg tillbaka från marknaden i staden så gick hon samma väg igen.


Hon hörde någon som ropade på henne och rösten kom från bakom det stängda lilla försäljningsståndet. Hon närmade sig och hittade kvinnan som satt i ett litet skjul bakom ett stort träd, med ett pyttelitet knyte i famnen. Kvinnan grät och sträckte det lilla tygknytet till henne.


”Please, take him. Save him from death”


Hon lyfte på filten och där under låg en liten, liten pojke. Alldeles nyfödd. Han var så otroligt svårt missbildad och såg nästan ut som en liten utomjording. Han tittade upp på henne med sina små ögon och hon kunde nästan svära på att den lilla pojken log mot henne. Hon hann inte relatera över vad kvinnan hade sagt till henne, förens två män dök upp bakom henne. Allt verkade sedan gå i slow motion och i ultrarapid på en och samma gång. Den ena mannen slet barnet ur hennes famn och kastade honom på marken. Den andra mannen började slå kvinnan med en träkäpp. Barnet skrek, kvinnan skrek. Om hon själv skrek, eller inte fick fram ett ord, det minns hon inte.  Männen slog och de sparkade. De skrek.


”The baby is the devil, the devil must die”


Det kändes som att hela världen stannade runt omkring henne och hon hade ingen aning om hur lång tid som gick. En av männen tog upp det skrikande barnet från marken och gick iväg med det ut i djungeln. Barnet skrek i högan sky.


Skrik. Ett slag. Tystnad.


Kvinnan låg kvar på marken och folk började gå fram till kvinnan. Ingen sa något, bara hjälpte kvinnan upp och gick iväg med kvinnan tillbaka mot byn. Kvinnan tittade på henne, med sina rödsprängda ögon. En blick av förtvivlan, en blick av utmattning. En blick som sa mer än några ord kan beskriva. Hon kunde inte röra sig, hon blev som förlamad där hon stod. Likt en publik medans en skräckfilm spelas upp framför en.  Skräddaren i byn kom fram till henne och la armen om hennes axlar.


”Ama, I´m sorry. There is nothing you can do. He was the devil, it had to be like this”


It had to be like this. It had to be like this. It had to be like this…


It doesn´t had to be like that.


Sov gott, Kofi. Där du nu är, långt bort ifrån denna ofattbara värld. Här där handikapp klassas som någonting hemskt och fult, här där människorna som får utstå dessa handikapp är värda mindre än skiten under ens skor. Sov gott.

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...

Patricia | Svar 22.05.2012 20.43

Det finns ingen ord...

Cissi | Svar 22.05.2012 10.41

Blir inte lätt att sova gott nu. Man skäms över att beklaga sig över att maten är för lite saltad, att frukten är slut eller att videon har spelat in fel kanal.

Gabriella | Svar 22.05.2012 08.59

Mitt hjärta brister och mina tårar rinner ner för mina kinder. Det är så overkligt. Jag har tappat orden. Kärlek och styrka från din syster Yaa <3

Karolina | Svar 22.05.2012 04.34

O herregud

E | Svar 21.05.2012 23.07

<3

Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

19.10 | 20:14

Hej Tobias! Kul att du tar kontakt. Här gärna av dig till mig via mail susanna@togetherasone.se så jag får din nya email och kan hålla kontakten :) /Susanna

...
17.10 | 23:59

Hej Susanna! Hur mår du och hur har ni det? Mvh
Tobias Holm fd VD Hero AB

...
17.10 | 10:55

Hej Susanna! Jag är inte vd eller ägare av hero längre och kan bara hoppas nya ägarna inte glömt er.,Startar nytt bolag å en del går till er om jag lyckas.❤️👍

...
07.07 | 16:32

Tack för att vi fick komma o träffa er på barnhemmet i lördags! Vilket jobb ni gör!! Hoppas att det lilla vi hade med oss kan bli till lite glädje för er.

...
Du gillar den här sidan