Min blogg - Susanna i Ghana

Den dansande byn

En äldre kvinna har somnat in i byn och i helgen vankas det begravning. En ceremoni som är så långt ifrån en svensk motsvarighet som man kan komma. Fredag, lördag och söndag håller begravningen på och alla olika delar av ceremonin är så svåra att beskriva, så annorlunda är det. Igår eftermiddag transporterades kroppen till byn, den låg i en ihoprullad matta och bars in i huset bredvid mitt. Ett stort tält ställdes upp 15 meter utanför min dörr och i en öppen kista däri lades sedan kroppen (vilket kan skymtas på bilden här till vänster). Människor gick fram till kistan på löpande band, höll näsduken för näsan (då kroppen har varit död i flera veckor) och viftade bort alla flugor som cirkulerade däröver.


På andra sidan mitt rum, så står två stycken stora generatorer och brummar för fulla muggar, tio meter ifrån min säng i mitt lilla kryp in. Bara ett myggnät och en klen cementvägg skiljer oss åt. Bredvid dem så är fem stora högtalare utplacerade var ur musiken dånar konstant. Från klockan 16 på fredag eftermiddag, till klockan 18 på söndag kväll går musiken i ett. Enda gången den tystnar, är då bensinen i generatorerna tar slut och behöver fyllas på. Fem minuter tror jag att jag fick sova i natt, då hela sängen vibrerade av den höga basen från högtalarna. Mitt emellan ett lik och fem stora dånande högtalare, har jag alltså mitt hem den här helgen. Inte alla som har det! Ceremonin är i gång hela tiden och hela byn och alla från byarna runtomkring vår, dansar som aldrig förr. Hela gårdsplanen har förvandlats till ett stort dansgolv och festen är inte nådig.


I flera timmar har jag ikväll stått vid sidan av och betraktad folket. Det är helt otroligt vilken folkfest det kan bli. I trasiga och missmatchande kläder, samlas alla människor och dansar tillsammans. På ena sidan dansar en grupp kvinnor samtidigt som de viftar med sina sjalar över huvudena i takt till musiken. En stor mängd barn har samlats på andra sidan och den taktkänsla de har i sig är beundransvärd. Till och med de alla minsta, blott tre år gamla, rör på sig så att man knappt tror sina ögon. Att regnet valde att vräka ner mitt i alltihop tycktes de knappt märka. De fortsatte att dansa i lervällingen som bildades på marken, i sina trasiga och genomblöta kläder.

 

Det var länge sedan mitt leende var så stort, där jag stod och betraktade allt detta fantastiska. Sammanhållning när den är som bäst. Att få vara en del av den och alla andra upplevelser, är obeskrivligt.

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...
Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

19.10 | 20:14

Hej Tobias! Kul att du tar kontakt. Här gärna av dig till mig via mail susanna@togetherasone.se så jag får din nya email och kan hålla kontakten :) /Susanna

...
17.10 | 23:59

Hej Susanna! Hur mår du och hur har ni det? Mvh
Tobias Holm fd VD Hero AB

...
17.10 | 10:55

Hej Susanna! Jag är inte vd eller ägare av hero längre och kan bara hoppas nya ägarna inte glömt er.,Startar nytt bolag å en del går till er om jag lyckas.❤️👍

...
07.07 | 16:32

Tack för att vi fick komma o träffa er på barnhemmet i lördags! Vilket jobb ni gör!! Hoppas att det lilla vi hade med oss kan bli till lite glädje för er.

...
Du gillar den här sidan